Johans BlandBand

Jag är ingen Kent-fantast och har tidigare haft ganska svårt för dessa dysterkvistar. Undantaget skivan Vapen & ammunition som är den enda av deras tidigare skivor jag gillat i sin helhet. Det verkar dock som om jag och Kent synkar ganska bra år 2007, och det kändes ganska självklart att jag skulle inhandla deras senaste alster Tillbaka till samtiden efter singeln Ingenting.

Så häromdagen slog jag till på en limiterad version av skivan och fick en 120-sidors bok med menlösa fotografier, sångtexter och en känsla av exklusivitet på köpet. Att ha tillgång till texterna underlättar, för jag har alltid haft lite svårt att hänga med i Jockes texter tidigare. Hans sätt att formulera sig och sjunga har altid dolt texterna för mig och rösten är för mig bara ännu ett instrument i deras ljudbild. Dock har jag alltid tyckt att Kent låter väldigt snyggt.

Tillbaka till samtiden låter också jävligt snyggt och jag älskar produktionen. Att syntarna fått lite mer plats denna gång uppsakattas naturligtvis av mig som älskar den typen av ljud. Tycker dock inte att det är någon jätteradikal ändring vad det gäller Kents sound.

Finns flera låtar jag genast fastnar för på skivan. Efter den lite smygande inledningslåten följer skivans kanske tre starkaste spår, Berlin, Ingenting och Vid din sida. En jävligt stark trojka som genast gör att jag bestämmer mig för att skivan är kanonbra. Även låtarna Generation ex och LSD, någon får mig att jubla. Har lite svårare för den lugnare och flummiga låten Sömnen (passande namn). Fast skivan växer fortfarande för varje lyssning och kanske är det de lugna låtarna som vinner i längden.

Nu ska jag avnjuta låten Berlin en gång till. Vore jävligt konstigt om inte den blir nästa singel.